mamma

Alltså... Jag vet att det här ska vara ett positivt forum och allt det där. Men det är ju ingen hemlighet att jag har mina små problem...Och eftersom ni alla vet det så ska jag passa på att beklaga mig.
Jag har varit i en svacka nu.. I typ.. ett år! Och inte som i det känns som ett år utan som i ett faktiskt år. Åtminstonde åtta månader. Och jag försöker verkligen bli bättre, men hittills har alla mina ansträngningar bara lätt till att jag insett hur pass dålig jag faktiskt är.

Allt i mitt liv är kaos!

Men Min kära mor tycks inte alls förstå det. Hon frstår inte att mitt yttre kaos står i direkt koppling med mitt inre kaos. Fan.. Jag har gått upp fyra kil sedan i fredags.. det är knappt fem dagar. fyra kilo!!!!!!!! För att jag måste äta typ 8-10 000 kalorier om dagen för att överhuvudtaget kunna ta mig från punkt a till punkt b utan att falla för min vilja lägga mig ner och gråta. Utöver det måste jag ordna allt inför resan. Och klara av resan! Och att dessutom klara av att vara trevlig mot mamma som av någon outgrundlig anledning gör mig mordsbenägen bbara genom sin närvaro, och stå ut med hennes ständiga oikande om mitt stökiga rum... JAG ORKAR INTE! Jag har helt enkelt inte den själsliga styrkan just nu. Alt gör jävligt ont och jag vet inte ens varför. Jag önskar att hon bara kunde ge mig lite utrymme. Lite andrum. Jag måste ju fan åka till ett annat land för att få lugn och ro, och ändå följer hon efter mig som en osalig skugga.

Förlåt mitt utbrott. Tillbaka med glada nyheter.

Puss